Samling: Eero Saarinen
Eero Saarinen var en av de mest inflytelserika 1900-talets arkitekter och designers. Född i Kirkkonummi, Finland, 1910 vid 13 års ålder, flyttade han till USA med sin far, arkitekten Gottlieb Eliel Saarinen. Den unga Eero var ursprungligen intresserad av skulptur, troligen påverkad av sin mor, skulptör och tygdesigner Loja Gesellius. Efter att ha gått på Académie de la Grande Chaumière i Paris, bestämde han sig för att studera arkitektur och tog examen från Yale 1934. Han tog senare specialiseringskurser vid Cranbrook Academy of Art i Bloomfield Hills, Michigan, där hans far var skolans designer och första regissör . Undervisningsmetoden för vad som skulle bli en av de viktigaste konst- och designskolorna i USA baserades på konst- och hantverksrörelsen. Cranbrook spelade en viktig roll för en hel generation av designers, inklusive Charles och Ray Eames, Florens Shuster Knoll och Harry Bertoia.
Eeros karriär började på sin fars kontor, med vilken han designade Smithsonian Art Gallery i Washington (1939) och det 25-byggande General Motors Technical Center i Michigan (1945-1955). Efter att hans far dog 1950 fortsatte Eero sin karriär som arkitekt och producerade verk som kännetecknades av ett mycket personligt språk, ett slags Mies van der Rohe rationalism blandat med flytande skandinaviska organiska former. De mjuka linjerna och skulpturella former som kännetecknar TWA -terminalen på John F. Kennedy International Airport i New York (slutförd posthumt 1962) representerar perfekt Saarinens tillvägagångssätt. Byggnaden tilldelades guldmedaljen av American Institute of Architects.
Parallellt med sitt arbete som arkitekt fortsatte Saarinen en karriär som designer med en liknande strategi. De skulpturella linjerna och organiska former som kännetecknar Saarinens arbete härstammar från syntesen av konst och teknik, uppnås genom år av experiment med material och produktionstekniker. Ett exempel på Saarinens vision är den organiska stolen, designad med sin vän Charles Eames och första prisvinnaren av designtävlingen som organiserades av MOMA i New York 1940. Ordföranden producerades inte omedelbart på grund av tekniska svårigheter men senare, det tyska företaget Vitra kunde tillverka det. Tack vare hans samarbete med Knoll masade Saarinens visionära förslag massproducerades på 1950-talet, vilket ledde till skapandet av sådana ikoniska föremål som Tulip-samlingen (1955), som inkluderar tulpanstolen och tulpanbordet, och livmodersamlingen av klädda klädda Fåtöljer (1948) designad med Florens Knoll. Hans otydliga död 1961 stoppade produktionen av andra möbler skapade för att bygga interiörer som han också hade designat, inklusive loungesplatser för General Motors Technical Center, Moduls Seating for the Law School vid University of Chicago och bord för Vassar College.
Eeros karriär började på sin fars kontor, med vilken han designade Smithsonian Art Gallery i Washington (1939) och det 25-byggande General Motors Technical Center i Michigan (1945-1955). Efter att hans far dog 1950 fortsatte Eero sin karriär som arkitekt och producerade verk som kännetecknades av ett mycket personligt språk, ett slags Mies van der Rohe rationalism blandat med flytande skandinaviska organiska former. De mjuka linjerna och skulpturella former som kännetecknar TWA -terminalen på John F. Kennedy International Airport i New York (slutförd posthumt 1962) representerar perfekt Saarinens tillvägagångssätt. Byggnaden tilldelades guldmedaljen av American Institute of Architects.
Parallellt med sitt arbete som arkitekt fortsatte Saarinen en karriär som designer med en liknande strategi. De skulpturella linjerna och organiska former som kännetecknar Saarinens arbete härstammar från syntesen av konst och teknik, uppnås genom år av experiment med material och produktionstekniker. Ett exempel på Saarinens vision är den organiska stolen, designad med sin vän Charles Eames och första prisvinnaren av designtävlingen som organiserades av MOMA i New York 1940. Ordföranden producerades inte omedelbart på grund av tekniska svårigheter men senare, det tyska företaget Vitra kunde tillverka det. Tack vare hans samarbete med Knoll masade Saarinens visionära förslag massproducerades på 1950-talet, vilket ledde till skapandet av sådana ikoniska föremål som Tulip-samlingen (1955), som inkluderar tulpanstolen och tulpanbordet, och livmodersamlingen av klädda klädda Fåtöljer (1948) designad med Florens Knoll. Hans otydliga död 1961 stoppade produktionen av andra möbler skapade för att bygga interiörer som han också hade designat, inklusive loungesplatser för General Motors Technical Center, Moduls Seating for the Law School vid University of Chicago och bord för Vassar College.